Bara jag vaken!

Sitter här och tänkte blogga lite!

Alla andra sover och klockan är 08.40, antar att dom är trötta.

Petri har äntligen semester så nu hoppas vi naturligtvis på sol och värme.

I helgen var vi ute och plockade kantareller fick ihop ca 8 liter så jag var nöjd.

I måndags var vi och hälsade på Sebastians fröken han haft de två sista åren, fast till hösten är det ju dags för både skol, klasskompisar och fröken byte så det är ju en stor förändring.

Igår var vi hos Petris syster, Cajsa var överlycklig när vi skulle dit, hon tycker det är så kul och leka med hennes dotter.

När vi åkte hem fick ungarna syn på en igelkott och Elias som försökte se den ropade var är Snigelkotten, så nu heter det inte igelkott här hemma mer utan det har helt enkelt blivit Snigelkott.

Nä nu ska jag fixa frukost så smått, har inget bröd så jag får slänga ihop en deg scones till frukost.

Sen blir det förmodligen ett Liseberg besök till ungarnas stora glädje.


Här kommer en bild på en annan söt liten SNIGELKOTT!

Jenny!

Jenny är den vän som jag haft allra längst.

Min mamma var dagmamma åt henne när vi var väldigt små, så vi har känt varandra i över 30 år, ja i stort sett hela livet.

Jenny är person som jag alltid kunnat lita på, hon har funnits där för mig i alla möjliga situationer.

Hon har accepterat mig för den jag är och det betyder mer än andra nånsin kan förstå.
Jenny är också en av dom som jag vände mig först till om min sjukdom och hon har aldrig dömt mig utan stöttat mig fullt ut med den, som med mycket annat.

Hon har aldrig låtit andras åsikter om mig ändra sin egen, utan alltid stått för sin egen.

Det är få kompisar som känner mig så väl som Jenny gör, hon känner mig ända in i själen och vet vad jag tycker, tänker och hur jag reagerar i olika situationer.

Det är inte många vänner man behåller i så många år som vi varit vänner.
Även om vi inte har umgåtts regelbundet så har jag alltid visst var du funnits.

Du har en stor plats i mitt hjärta, men det vet du!

Så Jenny tack för att du är du.

Vänner!

Tänkte att jag emellanåt skulle skriva ett par rader om mina olika vänner!

Jag kommer dock inte skriva om alla för jag vet att inte alla vill att man ska skriva eller sätta ut bilder om dom på bloggen.

Detta tycker jag är viktigt att man respekterar!

Och först ut är...

En månad sen!

I torsdags var det en månad sedan min älskade pappa lämnade oss.

Jag tror fortfarande inta man fattat det riktigt, fast för mig blir det inte lika påtagligt här upp eftersom jag inte träffade honom så ofta. Det är ju så att livet rullar på med barnen här hemma, man har fullt upp.

Men som min mamma sa så kommer det nog kännas väldigt konstigt när hon kommer upp hit själv och pappa inte är med.

Även om livet rullar på så saknar man ju ändå honom, men det har jag ju gjort ofta eftersom dom befunnit sig 30 mil bort dom sista 10 åren (11 t.o.m snart).
Fast saknade är ju naturligtvis annorlunda för nu vet man att han är borta.

Mamma ringde förra fredagen och sa att han nu var kremerad, just det tyckte jag var hemskt, det kändes så definitivt på nått sett. För nu finns han inte mer, nu är han bara aska, innan fanns han ändå, även om han var död så var han en kropp liksom. Ja det tyckte jag kändes fruktansvärt.

Det är ju så fortfarande att man säger mamma och pappa när man pratar om dom, men det kommer nog vara så en dag. Som igår när Sebastian skulle lägga in mormor och morfars telefon nummer i sin mobil.

Eller Cajsa frågar när ska vi åka till mormor och morfar?

När vi pratar om morfar här hemma så säger Elias: Jag ska ta mina stora vingar och hämta tillbaka morfar till mormor då känner man verkligen att han är borta och att det kommer ta tid innan allt känns helt okej.

Jo så nog har man trots allt fattat det, men jag tror att man sörjt under tiden som han var sjuk också, eftersom man vist utgången och sett hur han blev sämre och sämre.

Men i allt det så är det min MAMMA jag tänker på, att hon nu är ensam att hon inte har pappa bredvid sig, ingen att sova bredvid, ingen pappa som sitter i fotöljen där hemma. Som tur är så har hon bekanta som ringer, tar henne med sig och bryr sig annars hade nog jag blivit tokig här hemma.

För om det är någon livet har ändrat sig för, så är det för henne.

Men hon är stark min goa mamma, hon kommer fixa detta det vet jag, men att mina tankar går hem till henne är inte konstigt. För som min mamma säger dom skulle ju ha mer tid med varandra, köra ut och hitta på saker som dom alltid gjort.

Mamma du är en stark person och jag tänker på dig, jag vet att det är ensamt där hemma och jag önskar att det var så enkelt som Elias tror, att ta på sig vingarna och hämta tillbaka honom.

JAG ÄLSKAR DIG MAMMA!

En bild på min underbara mamma!

Vissa människor är bara konstiga!

I ett av husen på vår gård bor ett av sveriges märkligaste par...
Dom har kanin/kaniner och katt. Har hört av andra att om man är "djur vakt" åt deras kanin eller kaniner så ska denna/dessa matas tre gånger om dagen.
Efter denna vetskap har jag helt enkelt förbjudit min sambo att ta på oss det ansvaret.
I måndags så pratade jag med en tjej som skulle gå upp och mata djuren vid sju, för att HÖR och HÄPNA tjejen som har djuren skulle gå på Lotta på liseberg och skulle komma hem senare på kvällen.

Petri hade dessutom sett tjejen vid buss hållplatsen vi tre på eftermiddagen,
och då tänker ju jag naturligtvis att varför inte ge djuren mat innan man åker.

MÅSTE en kanin ha mat tre gånger om dagen, för då har vi missköt den stackars kaninen vi hade för den fick bara mat en gång om dagen.

Tycker man detta är konstigt...Då ska ni bara veta...hennes sambo var hemma, men kunde tydligen inte mata djuren.

Hur konstigt är inte det, tänk er själv in i situationen.
Jag hade du skämts, tänk er sitta där hemma, höra hur någon sätter in nyckeln i låset, går in, hälsar går sen och mata djuren för att sen säga hej då, låsa dörren och gå.

Hade min sambo varit så lat hade jag serverat honom samma mat som jag gett kaninen.

Lite foto!

Här kommer lite foto på barnen och sambon som var så fint klädda till vår älskade pappa/morfar och svärfars begravning!

Sambon!



Sebastian!



Cajsa!



Elias med morbror Thomas!

Begravning!

Den 29 juni 2011 hade vi begravning för min älskade pappa, begravningen gick i sommarens tecken eftersom min pappa älskade just sommaren.

När vi kommit in satt oss och klockorna slutat ringa gick Sebastian, Cajsa och Elias fram till kistan där Sebastian tändes det ljus han gjort till morfar i julklapp, Cajsa lade ner en fjäril hon gjort av pärlor till morfar.

Efter det sjöng min systerdotter Cecilia solo för morfar.

Sen följde psalmer och minnes tal.

När det var dags att ta farväl så spelade dom Jag trivs bäst i öppna landskap.
Att gå fram och ta farväl var det som var det allra jobbigaste under hela begravningen.

Som avslutnings musik spelade dom Aldrig ska jag sluta älska dig.

Det var en mycket fin begravning och jag vet att min pappa tyckt om den.

Det fanns så mycket blommor från vänner och bekanta och t.o.m från hans gamla arbetsplats som vi inte hade räknat med.

Den här undebara begravnings dekorationen valde min mamma, med texten:
Tack för all din kärlek och omsorg.
Det passar verkligen för om det var något som gick först så var det alltid mamma och vi barn.



Den har dekorationen är från oss...jag blev så nöjd.



Lite andra foton från kyrkan och alla vackra blommor.




En bild på det underbara bårtäcket som såg ut som en sommaräng.






Och ett foto på det fina ljuset Sebastian gjort och fjärilen Cajsa gjort till morfar.



Tack till alla som gjorde pappas begravning till ett varmt och fint minne!
Och ett speciellt tack till dig Jenny som passade Elias i kyrkan så jag kunde koncentrera mig på begravnings gudstjänsten.