Måndag!

Ja då var det en ny vecka! Idag är alla tre barnen hemma med förkylning, ont i halsen och hosta, så det blir en lugn dag.
Ikväll ska jag träffa min terapeut inne i Göteborg, men det är skönt att jag kommit igång min behandling, fastän det kommer bli jättejobbigt men men blir jag frisk är det värt det.
Nu på förmiddagen ska jag dessutom ner till MVC och lämna blodprov så men jag har fixat så jag blir ner skjutsad dit, det tar bara 5 minuter sen är det klart.
Annars ska jag städa lite idag och tvätta har extra mycket tvätt nu men det blir så när man latar sig en vecka. Men nu ska jag ta ett ryck igen så jag får bort en del, sen ska jag rensa ur i hyllor och skåp därinne.
Vi har en massa barnfilmer som ungarna repat i sönder, tänkte slänga dom och få i alla cd skivor i rätt fodral (dom som då är hela)har en känsla av att det kommer ta sin tid eftersom vi har hur många som helst.
Annars händer det inte så mycket.

Min mamma!

Jag måste bara få skriva hur underbar min mamma är.
Pratade precis med henne, hon håller på att ändra om i sovrummet. Hon sliter, kånkar och bär så att dom ska kunna flytta in en tv dit, så att pappa kan titta på tv där eftersom han inte orkar gå upp alla dagar. Är han uppe orkar han bara en liten stund sen måste han lägga sig igen.På detta sättet så kan han ligga och kolla på tv där inne, och som hon sa jag kan titta där inne så har han sällskap.
Detta är inte det ända hon gör. Nu när pappa är så sjuk och på sluttampen så tar hon hand om honom dygnet runt. Hon kommer när han ropar, hjälper honom och bara är där och håller hans hand när han har ångest. Detta gör hon varje dag fastän hon är jättetrött. det kallar jag äkta kärlek i nöd och lust. Jag har alltid visst att mina mamma är en stark person men detta gör att man ser upp och respekterar henne ännu mer. Tyvärr visar man inte tillräckligt ofta hur mycket dom betyder för en men mamma med detta vill jag bara säga att jag älskar er och beundrar dig för att du orkar.
Att sitta så långt ifrån sina föräldrar i en sådan situation är inte kul alls, önskar så att jag kunnat hjälpa henne. Tur jag har min syskon och syskonbarn där nere som kan handla eller sitta hos pappa så hon har en chans till att ta en kort paus i allt kaos.

Lördag!

Ja då var det lördag och Sebastian och Cajsa är hos sina kontaktfamiljer denna helgen så det är bara Elias hemma med oss.
Får se vad denna dagen bjuder på, vi brukar fixa mat till Elias sen passar vi på att äta lite extra gott när han somnat.
Sebastian var lite förkyld och hade ont i halsen men han ville så gärna åka iväg ändå, Sandra och Crille tyckte det var helt ok att han kom ändå för Theo var likadan så han fick åka.
Cajsa packade ner en massa grejer när hon åkte iväg till Mia och Tord, att ta med sig sin älsklings docka Moa är ett måste likadant med alla sylvanian sakerna men det gör inget bara hon blir nöjd. Hon älskar att åka dit.
Nu ska jag fixa i ordning lite här hemma, innan det är dags att ringa mamma och kolla hur det är med pappa idag.

Då testar vi igen!

Det här med blogga är jag tydligen inte riktigt min grej men vi testar igen.

Vad har hänt sen sist? Får försöka rada upp det som jag kommer ihåg helt enkelt.

Petri har gått ner 30 kg och har blivit mycket gladare och piggare. Så snart är han riktigt smal och smärt, tvärtemot mig som tydligen får hans kilo istället, ja för snål är han inte han delar gärna med sig av dom han gör sig av med. Han trivs mycket bra på sitt jobb som numera heter Agis. Men det är kanske inte så konstigt med ett härligt gäng med små tokiga karlar som rumsterar om i en verkstad, varvat med en massa arbeten ute på diverse platser. Han stor trivs och det unnar jag honom verkligen sen att deras skämt är typiskt manliga där det får man helt enkelt stå ut med. Ja Petri jag älskar dig fast det ibland är (D)Agis nivå på skämten när du kommer hem.Ha ha där fick jag till det.

Sebastian har en jobbig period nu med mycket som händer runt om nu. Han har börjat träffa sin riktiga pappa och detta har tyvärr visat sig i utåt agerande humör med mycket ilska och hårda ord. Detta har här även blivit ett problem i skolan eftersom han blivit aggressiv mot klasskompisarna också. Tack och lov så har han underbara pedagoger i skolan. Dom har stor förståelse för att det är jobbigt för honom. Sen är det ju så också att ADHD spelar sin roll, eftersom han är svårt att koncentrera sig och har svårt att sätta ord på sina känslor. Men jag märker att hela denna processen med pappa är riktigt jobbig för honom, det går alldeles för fort, han hinner inte med att reda ut sina känslor och då blir det kaos för honom. Jag har försökt att påtala detta men ingen på familjerätten lyssnar på det. Ibland förstår jag mig inte på dom om för just nu ser dom inte till barnens bästa men men jag har tydligen ingen talan. Hoppas bara att det lugnar sig för hans skull. Han har dessutom hunnit fylla 10 år.

Cajsa har fyllt 7 år. Hon har äntligen börjat trivas i skolan och har nu så smått börjat lära sig läsa, detta tycker hon är jättekul. Hon har också "börjat" träffa sin pappa mot sin vilja. Hon anser att Petri är hennes pappa och hon protestera och menar att hon inte känner Peter, hon har redan en pappa och behöver inte fler. Hon pratar i telefon med honom och jag försöker uppmuntra henne att träffa honom men hon vill inte. Detta ställer till det en del då jag anser att jag inte kan tvinga henne för hon är jätte osäker och orolig över detta. Men jag måste hela tiden försöka. Så jag säger bara att detta med pappa har rört till det till det och ingen av barnen mår bra av det, men men han har ju rätt att träffa dom sen att det inte är på barnens villkor tycker jag är hemskt.

Elias är nu närmare 3 än 2½ år och har blivit en riktig lite busig pratglad kille med mycket energi. Han har börjat på dagis och tycker det är så skoj. Han pratar om sina barn på dagis och allt han gör där. Det är så roligt att lyssna på honom för man märker att han verkligen gillar att gå dit.Han klättrar precis som förr på allting och älskar att busa med pappa.

Jag har börjat min behandlingen och har fortfarande lika bestämd inställning att jag ska bli "frisk" blir bara mer och mer trött på den för varje dag som går. Jag vet att det kommer bli tufft, jobbigt och väldigt kämpigt men jag måste fokusera mig på att jag gör det för mig, barnens och Petri skull och hålla kvar tanken på hur skönt det ska bli och kunna göra det som jag inte kan idag.

En annan otroligt tråkig sak som hänt är att min älskade pappa drabbats av cancer som spritt sig i hela skelettet och han ligger nu inför det oundvikliga. Igår var vi nere och träffade honom för förmodligen sista gången i livet. Det gjorde så fruktansvärt ont i mig att se honom plågas så svårt. Han vill inte lida mer säger han och det har jag full förståelse för. Jag fick i alla fall sitta hos honom en stund och prata med honom. Han är så smal att jag kände hela ryggraden när jag strök honom över ryggen. Barnen gav honom en kram innan han fick en lugnande spruta så han fick sova en stund. Att gå därifrån var nog det jobbigaste jag gjort än så länge vad jag vet. Det gjorde så fruktansvärt ont i hjärtat, ja i hela kroppen.
Jag beundrar min mamma som orkar vara så stark och ta hand om honom, det kräver en hel del. Hon gör ett otroligt jobb och det ska hon ha en stor eloge' för.

Oj det blev ett långt inlägg, men nu måste jag krypa ner i sängen och försöka sova.

Tisdag!

Sitter här i soffan och tar det lugnt en stund snart dags att börja röja här hemma.
Elias tittar på Bolibompa, Sebastian och Cajsa är i skolan.
I helgen var dom två stora hos sina kontaktfamiljer och sov för första gången det gick bra och dom hade haft jättekul båda två.
Jag ,Petri och minstingen var ute ock plockade kantareller, hittade ca 3 liter.
Petri har äntligen fått operations datum, så han blir opererad den 30 september så just nu går han på pulverdiet men det fungerar bra. Är så glad för hans skull detta är ju något han verkligen vill, och det blir ju en positiv sak för hela familjen.
Den 4 oktober ska jag på första förhandlingarna i vårdnadstvisten. Mamma och pappa kommer upp till Petris operation sen stannar dom så dom kan passa Elias medan vi är i tingsrätten Sebastian och Cajsa har ju skolan så dom är där. Ska bli intressant och se vad som händer.
Får väl än en gång höra vilken dålig mamma jag är, men man börjar ju bli van vid hans idiotiska uttal. Hoppas bara att det blir så bra som möjligt för barnen, det är det viktigaste så dom mår bra.
Annars är det som vanligt här hemma, med allt vad det innebär med tre underbara barn.
Nä nu är det städningen som gäller.

Semster!

Så nu har skolorna startat och Sebastian har börjat klass 3 och Cajsa har börjat ettan så nu är hon jättestolt. Väntar besked om dagisplats till Elias han står i en akut kö eftersom jag ska börjar min behandling, sen ska jag dessutom böjar någon slags arbetsträning via öppenpsyk den varar i 10 veckor med start i oktober och skulle vara något inom friskvård. Det ska bli skönt och komma ut lite det skulle vara 3 dagar i veckan så det blir nog bra.
Just nu har vi semester eller rättare sagt det är sista dagen idag, och eftersom det är fint väder ska vi ut i skogen och hoppas på att hitta en massa kantareller. Tänkte packa er lite smörgåsar och dricka så blir det extra mysigt.
I helgen har vi varit i trelleborg på festival, vi hade tur med vädret hela helgen så det var bra, dessutom var jag och Petri på fest hos brossan i lördags sen blev det utgång efter det.
Igår var vi och träffade dom som ska vara kontakt familj till Sebastian, vilka underbara människor så otroligt lugna och jordnära, Sebastian och deras grabb börja leka direkt så det kommer nog gå jättebra.
Dom har även hittat en familj till Cajsa så nu väntar vi bara på att få hälsa på dom också mamman där gillar att pyssla och det passar Cajsa perfekt.
Petri och jag och pratade lite runt omkring det igår det kommer kännas konstigt och tomt att bara ha Elias hemma men man vänjer väl sig.

Till något helt annat, jag skrev ju om det här med vänner som inte höra av sig.
Har funderat fram och tillbaka på det och insett om jag inte betyder mer för dom då får det väl vara så, så nu är det upp till dom (ja det är mer än en person) för jag slutar jaga folk. Om dom inte vill prata eller umgås med mig då är det bara för mig att gilla läget helt enkelt. Fast det är klart jag hoppas naturligtvis på att det finns en anledning och att personerna hör av sig igen, speciellt eftersom jag räknat in dom bland mina närmsta vänner.

Nä nu ska börja med smörgåsarna.

Lite av varje

Det var ett tag sen jag skrev, men det bara blir så.
Sen sist har vi varit 6 dagar nere på Ringsjöstrands camping i Hörby, Petri jobbade nämligen i Malmö den veckan så vi följde med. Passade på att träffa min väninna Malou och hennes 3 underbara barn en del, vi hade det jättekul det var så otroligt längesen vi träffades och bara umgicks. Jag är dessutom gudmor till hennes äldste son "stolt" så det var lite speciellt och lära känna honom lite mer denna gången nu vet man liksom lite mer om honom vad han gillar och så. Så tack Malou för dom underbara dagarna.
Barnen samlade insekter, fiskade och en massa annat, dom var ute hela dagarna och hade så kul. På torsdagen pillade Elias in en sten i näsan den busen men vi lyckades få ut den med en pincett som tur var.
På fredagen när vi åkte hem följde minn bror och mina 2 systerdöttrar med hem, s på lördagen var vi på Liseberg hela dagen, det var jättetrevligt fast jag blev trött framemot eftermiddagen.
Sen har vi bara varit hemma och tagit det lugnt.
Jag var förvisso hos läkaren i onsdags så nu är jag sjukskriven året ut, men jag ska ju börja min behandling nu i höst, jag hoppas innerligt att den hjälper.
Just nu ligger jag dessutom i vårdnadstvist med dom stora barnens pappa får väl se hur det går. Men nu efter 3½ år så ska han börja låtsas bry sig och verka så jävla duktig,och som jag visst bara skylla ifrån sig och lägga all skuld på mig. Så jävla patetiskt det är inte jag som lovat och svikit framför allt Sebastian ett antal gånger. Dessutom så säger ha att jag inte klarar av mitt föräldraskap eftersom vi ansökt om kontaktfamilj, sen att jag uppfostrat våra barn till dom fina ungarna dom är idag räknas, inte han tycker väl att det är hans förtjänst fast han inte haft Sebastian sen han var drygt 4 år och Cajsa sen hon var drygt 10 månader.
Dessutom hade han sagt till soc att han inte trodde på Sebastians ADHD diagnos utan att det var något jag hittat på för att få bidrag men visst låt han leva i sin fantasi värld.
Cajsa minns inte honom så hon funderar inte lika mycket som Sebastian för henne är han en vilt främmande människa. Det är värre för Sebastian han har blivit svårhanterlig, arg och även våldsam här hemma. Han skriker hotar och slår oss och sina syskon. Men det är jobbigt för honom helt plötsligt så får han reda på att hans pappa bor i kungälv men ändå valt att inte höra av sig. Man kan ju bara gissa sig till hur mycket han funderar och hur han känner sig.
Det är tur dom har Petri som behandlar dom sina egna barn han gör ingen skillnad på dom eller Elias. Barnen är trygg med honom och om någon frågar om det är deras pappa svarar dom ja direkt, dom kallar honom dessutom pappa emellanåt speciellt Cajsa.
Jag är otroligt glad och tacksam att Petri tagit till sig dom som sina egna. En mer hängiven pappa kan dom inte få, han ä med på alla möte, läkarbesök och alla skolevenemang det är en pappa det. Om det är någon som förtjänar sig att kalla sig pappa så är det Petri för det är hans som finns här för dom. Det ärr villkorlig kälek det och den är besvarad från barnen.
Som vi säger till barnen han är inte er riktiga "biologiska" pappa men han kan vara er pappa i hjärtat det räknas det med. Det är ju trots honom dom ser och som sin pappa.
Nä nu får jag fortsätta röja här hemma.