Ullared!

Igår när Petri kom hem körde vi till Ullared för att inhandla lite vårkläder.
Köpte jacka,överdragsbyxor och några tröjor till Elias, Cajsa fick två en färgade kortärmade tröjor till Sebastian hittade jag inte något.
Till mig själv köpte jag två svarta bhar, har inte köpt någon sen jag ammade Elias utan har kört med amnings behåar nu ett par år. Sen hittade jag ett par jeans leggin och sen hittade jag en jättefin stickad lång tröja på polokrage.
Petri köpte sig ett par skärp då hans är slitna.
Sen var det lite små plock, dessutom fick barnen varsin leksak som belöning för mycket gott uppförande.
Sen när vi betalat allt så börjar jag få ångest över köpen, jag fattar inte varför det var grejor vi verkligen behövde men ändå sitter det där som en gnagande känsla och gör det ett bra tag. Vem vet jag kanske lämnar tillbaka det mina saker i alla fall. Jag förstår inte jag känner likadant varenda gång vi varit där då böjar mina tankar, jag kanske behöver pengarna sen. Vad gör jag nu och detta fastän jag vet att kläderna behövdes fan vad jag hatar den känslan nu ska den ångest tugga på mig ett bra tag.
Annars hände inte så mycket igår, den vanliga städningen typ.
Idag är det fint väder så vi får väl se vad dagen har att erbjuda.
Nä nu ska jag starta dagens undanröjning.

Tvätta!

Som många vet så lider jag av OCD (i mitt fall är det mer en fobi) i fredags så fick jag min första hemuppgift av min terapeut. Jag tvättar all min tvätt 2 gånger om jag anser att den är smittad eller inte, är den smittade så lägger jag undan dom kläderna ett tag. Nu har jag fått i uppgift att tvätta min "vanliga" icke smittade tvätt 1 gång och detta har gått överförväntan faktiskt. Nu är det ju förvisso så att jag kunnat hantera den tvätten men av någon anledning har min hjärna bestämt att den ska tvättas 2 gånger helt enkelt. Men nu har JAG bestämt att den ska bara tvättas 1 gång. Visst det är utmaning, men inte mer än att jag klarar av den då utan att känna hur ångesten och oron äter upp mig, så nu kör vi på detta. Jag vet ju att oron och ångesten lägger sig men det är ju det att stå ut med den jävla känslan. Just nu tycker jag att det börjar bli riktigt jobbigt och jag längtar efter senvåren och sommaren så jag kan få må lite bättre. Sommaren är min bästa tid på året med min sjukdom och jag kan slappna av lite.
Men jag hoppas att jag mår bättre nästa vinter så jag inte behöver känna mig så fruktansvärt isolerad. Jag vill kunna gå ut, umgås med andra som dom flesta vanliga människor kan. Det är ju faktiskt så att jag egentligen är en väldigt social människa som älskar att träffa ny människor och överhuvudtaget umgås med andra.
Det är hemskt när man tänker efter att man kan få så konstiga och knepiga tankar som jag fått, att man kan inbilla sig saker som egentligen är så ologiska som dom kan bli. Bara tanken att jag kan bli smittad av en person som går 5 meter ifrån mig är ju egentligen löjligt, men för min hjärna är det fullt möjligt.
Mina förra terapeut Tina lärde mig snabbt att jag måste lära mig se skillnad på den sjuka Caroline och den friska Caroline, dom orden har hjälpt mig oerhört mycket, för det ju sant det är 2 helt olika personer.
Dom som känt mig sen jag var yngre vet ju att det här är ju inte den "riktiga" Caroline, utan den riktiga Caroline älskar gå i affärer och kolla kläder, umgås och hitta på en massa annat kul. Nu är jag ju mest isolerad, undviker gå i affärer, åka buss mm. Det som gör att jag inte isolerat mig helt är att jag tvingar mig att göra saker ibland, fast det ju inte så ofta utan mer när det verkligen behövs, för behövs det så gör jag det.
Det är nog väldigt svårt för andra att förstå hur jobbigt det är att bara gå ut och gå, jag önskar inget detta livet ja lever just nu.
Även om jag försöker berätta om hur jag känner det så finns det saker som jag inte talar om för andra, för vissa saker går bara inte att tala om för andra, om man inte själv varit i situationen.
Tyvärr får min underbara sambo dra ett otroligt tungt lass och jag vet att han har det riktigt, riktigt jobbigt ibland. Tyvärr är det så att jag blir väldigt egoistisk, men det är för att göra vardagen så dräglig som möjligt och absolut inte för att vara elak. Många gånger mår jag lika dåligt över att andra får offra så mycket pga mig och det är faktiskt en väldigt jobbig känsla.
Han ser till så att barnen ändå får leva så normalt det går med en sjuk mamma och det betyder allt för mig, för barnen är det viktigaste jag har.
Så Petri tack för att du finns där och drar ett tungt lass med barn och allt annat, det betyder mer än du anar.
Men jag har bestämt mig att jag ska klara det, jag ska bli så frisk som det bara går att bli, jag ska kämpa,kämpa och återigen kämpa, för jag vill bli den "normala" Caroline igen. Och när jag nått dit, då ska jag göra så mycket kul med mina underbara barn (och Petri) att dom tröttnar på sin "tokiga" mamma. Jag älskar er Sebastian, Cajsa, Elias och såklart Petri, tack för att ni finns och står ut med mig.
Avslutar med att tacka alla vänner, ni vet vilka ni är, som stöttar, lyssna, förstår, respekterar min sjukdom och framför allt finns där för mig och inte dömer mig pga av sjukdomen.

Undrar hur dom tänker!

Ikväll var jag på ett extra förälder möte med min store grabbs klass!
För ett år sedan slogs vi mot kommun när det gällde sonens klass, för att dom vill flytta över klassen till en annan skola(Valhammraskolan),pga att den skolan barnen går på nu (Oxledsskolan) ska bli en 0-3 skola. Efter heta debatter fick vi kompromissa och låta klassen gå över till Vallhammra i 4an istället för 5an som vi helst ville. Förra veckan fick besked om att klassen ska flytta till Vallhammra till hösten och dessutom delas upp och blandas med 4 andra klasser från Vallhammra för att bilda 3 nya klasser. Naturligtvis blev det höga protester från oss föräldrar om att dom skulle flyttas och dessutom delas på 3. När vi frågar varför så svarar dom med att det är bäst för alla elever inkluderat dom andra 4 klasserna. Anledningen till att klasserna ska delas är för att barnen ska lära känna andra barn. Dom talar inte om får oss att den andra anledningen är att den Vallhammra skolan har problem med i alla fall den ena klassen och vill splittra dom av den anledningen. Men varför ska våra barn få "straffas för att pedagogerna inte får rätt på den klassen" Jag tycker detta är ren skandal att dom vill splittra en klass som fungerar mycket bra, det finns ingen mobbning och alla respekterar varandra för dem dom är. Hur fan kan man bara göra så, barnen trivs kanon tillsammans dessutom så slogs dom ihop från att vara 2 klasser till 1 klass i 2an och detta blev hur bra som helst, dom är 30 elever i klassen men det märks inte. Ett bevis föra att det är en bra klass ser vi på min grabb, han borde inte fungerar så bra i en stor klass med sin ADHD men det gör han.
Dessutom fick dom hem en lapp där dom skulle namnge dom tre kompisarna som dom helst vill gå med. Hur kan man lägga det ansvaret på barn som går i 3an det är ju för fan inte klokt. Tänk hur det känns att stå och välja ut några kompisar. Nä fy fan säger jag bara, hur fan kan man bara komma och säga att det är det bästa för barnen? År det inte bättre att låta klassen vara som den är och låta denna klassen vara trygg?
Nu kan vi bara vänta och se vad dom säger.
Jag säger bara det att tänka är nog inte deras starka sida.

Tisdag!

Idag var Sebastian och Cajsa tillbaka i skolan, Elias fick vara hemma.
Dagen har bestått av städning och en massa tjöt bl a med Malou-smulan, det är så kul nu när hon är mammaledig och vi kan prata bort en stund tillsammans. Vi är så kul för vi är väldigt lika i vårt tänkande, så många gånger förstår hon direkt vad jag menar.
Hon har som mig, tre underbara barn där hennes äldsta är min goa gudson.
Tyvärr bor vi många mil ifrån varandra men det är alltid lika kul när vi väl träffas.
I somras spenderade min familj en vecka nere i Höör på en camping, då kom hon och barnen dit flera dagar och vi hade så kul. Våra barn går jättebra ihop och det gör ju saken ännu bättre.
Annars har jag städat idag tog ett tag med dammsugaren och golvmoppen också så nu är det gjort.
Nu sitter jag och lyssnar på Mix megapol, jag har nämligen blivit nominerad till Annas plan (en resa till solen med en massa andra tjejer). Chansen att vinna är ju minimal men det vore riktigt kul att vinna en plats så jag för hoppas, hoppas och hoppas igen.
Nu är det dags att förbereda middagen som idag blir ugnspannkaka med lingon och stekt bacon.

Liam!

Idag är det min gudson Liams födelsedag! Så jag säger ett stort grattis på din 7 årsdag Liam hoppas du haft en rolig dag med paket och tårta.
Presenten från mig kommer när vi träffas.
Här kommer en bild på goingen!

Lite foto!

Elias har gjort sig fin med mammas smink.


Min mysiga tjej.


Min goa kille.




Sebastian och Cajsa somnat i samma säng.



I somras brände Elias båda sina händer hos mormor och morfar när han lyckades lista ut hur man låste upp barnlåset på spisen.

Syskonfoto!

Varför är det såååååååå svårt att få ett bra foto när man försöker få till ett syskonfoto? Varför kan dom inte bara titta in i kameran samtidigt och se glada ut?
Igår skulle jag göra just detta radade upp alla tre ungarna i soffan bad dom titta på mig och le. Men inte det inte antingen tittade två in i kameran eller ingen, ett annat alternativ var ju att se löjliga ut med diverse konstiga grimaser. Eller så kan man ju vända huvudet mot kameran och samtidigt rikta blicken mot tv som genast är mycket intressantare. Och så höll det på en bra stund, tills sist efter typ en massa bilder blev det några som blev godkända.
Här kommer en bild på ett godkänt resultat.


Det bästa var att detta är första fotot jag tog!