Jag tror fortfarande inta man fattat det riktigt, fast för mig blir det inte lika påtagligt här upp eftersom jag inte träffade honom så ofta. Det är ju så att livet rullar på med barnen här hemma, man har fullt upp.
Men som min mamma sa så kommer det nog kännas väldigt konstigt när hon kommer upp hit själv och pappa inte är med.
Även om livet rullar på så saknar man ju ändå honom, men det har jag ju gjort ofta eftersom dom befunnit sig 30 mil bort dom sista 10 åren (11 t.o.m snart).
Fast saknade är ju naturligtvis annorlunda för nu vet man att han är borta.
Mamma ringde förra fredagen och sa att han nu var kremerad, just det tyckte jag var hemskt, det kändes så definitivt på nått sett. För nu finns han inte mer, nu är han bara aska, innan fanns han ändå, även om han var död så var han en kropp liksom. Ja det tyckte jag kändes fruktansvärt.
Det är ju så fortfarande att man säger mamma och pappa när man pratar om dom, men det kommer nog vara så en dag. Som igår när Sebastian skulle lägga in mormor och morfars telefon nummer i sin mobil.
Eller Cajsa frågar när ska vi åka till mormor och morfar?
När vi pratar om morfar här hemma så säger Elias: Jag ska ta mina stora vingar och hämta tillbaka morfar till mormor då känner man verkligen att han är borta och att det kommer ta tid innan allt känns helt okej.
Jo så nog har man trots allt fattat det, men jag tror att man sörjt under tiden som han var sjuk också, eftersom man vist utgången och sett hur han blev sämre och sämre.
Men i allt det så är det min MAMMA jag tänker på, att hon nu är ensam att hon inte har pappa bredvid sig, ingen att sova bredvid, ingen pappa som sitter i fotöljen där hemma. Som tur är så har hon bekanta som ringer, tar henne med sig och bryr sig annars hade nog jag blivit tokig här hemma.
För om det är någon livet har ändrat sig för, så är det för henne.
Men hon är stark min goa mamma, hon kommer fixa detta det vet jag, men att mina tankar går hem till henne är inte konstigt. För som min mamma säger dom skulle ju ha mer tid med varandra, köra ut och hitta på saker som dom alltid gjort.
Mamma du är en stark person och jag tänker på dig, jag vet att det är ensamt där hemma och jag önskar att det var så enkelt som Elias tror, att ta på sig vingarna och hämta tillbaka honom.
JAG ÄLSKAR DIG MAMMA!
En bild på min underbara mamma!
2 kommentarer:
Du får hälsa din underbara mamma att jag tänker på henne. Vet att det är många år sedan jag var tillsammans med Thomas men Marianne har alltid funnits i mina tankar. Ska försöka hälsa på henne nästa gång jag åker ner till Trelleborg. Skickar styrkekramar till dig och hela din familj
Så vackert skrivet, jag blir alldeles tårögd.... Jag tänker också mycket på din mamma och hoppas hon så småningom kommer kunna njuta av livet igen <3 Kramar
Skicka en kommentar