Hälsat på Pappa!

Idag var jag och hälsade på min älskade pappa, och det kan jag säga att det var ingen rolig syn alls.

Han var bara skinn och ben, han mumlade och man har jättesvårt att höra vad han säger.

Men han var så pass klar att han märkte att jag var där och det var ändå en lättnad.

Man känner sig så maktlös när man ser honom så dålig och det inte finns så mycket man kan göra, förutom att hålla hans hand och smeka hans huvud och kind.

Jag hoppas innerligt att han känner vår kärlek och omtanke.

Min goa snälla pappa som alltid ställt upp och funnits där, som aldrig ältat gamla saker, behandlat oss syskon rättvisst och respekterat oss för dom vi är.

Man inser verkligen att livet inte är rättvisst, min pappa förtjänar inte att plågas så, ingen människa förtjänar det.

Idag gjorde det ont i mitt hjärta, jag önskar att jag kunde göra något för honom.
Men jag ska forsätta hålla hans hand och visa min omtanke, det är det minsta jag kan göra för att återgälda allt han gjort för oss.

Jag älskar dig pappa!

Här kommer en gamal bild på min pappa, så som jag ska minnas honom, liggandes i fotöljen med det där "full i fan" leendet, för det är min pappa det!