onsdag 6 april 2011

Onsdag!

Jaha då har man skickat iväg dom två stora monster till skolan, lill monstret är ledig idag, men det uppskattades inte. Han blev arg och gick och satte sig på en köksstol och surade när jag snällt hade talat om att det var en ledig dag idag. Fast man ska väl vara glad för att han trivs, inget kul att ha en unge som står med krokodil tårarna rinnande ner för kinderna, samtidigt som barnet klamrar sig fast runt benet, den varianten har jag också haft och då var det inte lätt att bara gå därifrån, snacka om dåligt samvete.
Idag borde jag städa för det har inte blivit riktigt av den sista veckan, jag har ju tappat bort motivationen och har fortfarande efter hmmmm mycket letande inte hittat den än. Funderar skarpt på att någon stulit den, borde kanske efterlysa den. Undra hur man gör det? Lappar på lyktstolparna på gården kanske? Fast tycker grannar inte att jag är knäpp innan så lär dom väl göra det då.
Grannarna ja dom är ett kapitel för sig själv, i denna trapp så har dom konstiga förmågor. Bl a så ska grannen mittemot alltid in i sitt förråd när jag är i mitt och har dragit ut halva förrådet och fint placerat det framför hennes förrådsdörr, så att alla andra grannar skall kunna passera utan större problem. Och alltid kommer hon ut, tittar på mina fint uppradade saker, suckar, vänder på klacken och går in igen. Men va fan tänker jag varje gång, har hon kastrullerna och halva hemmet ute i förrådet eftersom hon springer ut där jämt och ständigt, speciellt när jag är i mitt förråd. Skulle jag mot förmodan inte ställa sakerna framför hennes dörr, tror ni hon kommer ut då och glatt ser att jag inte bombaderat hennes förrådsdörr med mina saker? Nä just det, då kommer hon aldrig ut, så jag har konstaterat det att hon vill komma ut och bara ge mina saker den blicken och sucka högt för att markera att hennes jävla förråds dörr inte vill bli ett stöd för mina stapplande saker, inte ens för en stund.
Sen har vi ju grannen som skäller för att jag ställt cykeln mitt ute i gången inne i trapphuset. Ja det är ju klart att jag gör! Jag tycker det är kul om ni ramlar och bryter lårbenshalsen för jag är en ond människa som myser när du sen stapplar runt på gården med ditt en gång fullt friska ben. För det är ju inte städerskan som inte ställt in den under trappan efter han torkat där under. Sen att skriker åt mig att hålla min käft tycker jag bara är kul speciellt när min dotter börjar gråta för att du skriker åt mig.
Sen har vi ju hon som är så nervös varje gång dörren är till trappuppgången inte är stängd, men va fan det är ju jag som "glömt" installera portkod utan bara satt trapplås på dörren. För jag tycker det är jättekul när dom stora barnen är ute och leker och i tid och otid ringer på porttelefonen för att dom skall in och göra något.
Sen har vi hon den tysta som är trevlig och vänlig fast i dom lugnaste vatten simmar dom fulaste fiskarna...Fast i höstas hade hon råkat tända fyr på en dagstidning, släckt den och gått till jobbet. Något som resulterar till att den nervöse grannen ringer och bankar på min dörr 10 minuter över 7 och ropar åt mig att öppna, jag gör snällt det, och tillsammans med henne konstaterar vi att det luktar brandrök från den tysta, vänliga grannens lägenhet. Vi beslutar att ta det säkra före det osäkra och ringer 112. Det resulterar i fullpådrag med diverse utryckningsfordon och brandmän som stormar in i trapp uppgången och böjar banka och slå så att alla andra grannar garanterat vaknar. Efter ett tag får dom tag på den vänliga grannen som då berättar att det brunnit i hennes tidning på morgonen och att hon redan släckt den. Vilken morgon det var, satt med tre på klädda barn i förebyggande syfte om det blev så att vi var tvungna att lämna vår lägenhet eftersom den ligger precis under. fast som tur är så var det ju inte så farligt.
Sen har vi sista grannen. Hon är en trevlig kvinna som glatt kom fram till oss på BB i sjukhuskläder (arbetskläder) och frågade vad det blev, jag svarade glatt en lite kille och undrande samtidigt, hjälp känner jag henne? hur? Pratade glatt vidare samtidigt som jag intensivt försökte placera denna människa, började fundera på om hon redan jobbat där när ja fick min store grabb, men blev inte ett dugg klokare för hon verkade känna Petri med. Så jag drog slutsatsen att det var någon Petri kände och att vi träffat henne vid något tidigare tillfälle men att jag inte mindes henne. När hon återvände till sina arbetsuppgifter så frågade jag Petri vem hon var och fick till svar att det var ju grannen under oss. Oppps gissa om jag kände mig dum?
Vad drar jag för slutsats om mina grannar då? Ja dom är väl som många andra grannar, fast någon av dessa grannar har ett ont öga till oss. Vem säger jag inte men dom gillar att, rota i vår post, ringa till hyresvärden och tala om att vi har sopor stående i trappan, en gymnastik påse som någon av barnen glömt ta in, för tro inte dom bemöda sig inta att titta i den. Sen finns den en del annat dom kommit med som jag inte vill skriva här för barnens skull.
Ja nu vet ni lite om våra underbara grannar!
Åter till verkligheten efter detta inlägg inser jag att det nog är bäst att jag letar efter motivationen utan att efterlysa den så nu ska jag göra det.

1 kommentar:

Mollan sa...

Hahaha, vilken härlig koll du har på dina grannar! Kramar